Nu sitter vi på bussen påväg till första anhalten på vår resa, nämligen exotiska Östersund. Det var en otroligt stressig morgon för mig, gick upp en timme och tjugo minuter innan vi skulle bli skjutsade ner på busstationen, men ändå hann jag knappt äta frukost! Sa ett snabbt och otillräckligt hejdå till Vacco, och släpade sedan ner alla väskorna till bilen. Vi var trettio minuter tidiga, thats a first! När bussen anlände stod vi där med våra sammanlagt åtta sprängfyllda väskor. Började stuva in skiten i bagageutrymmet på bussen, då busschauffören kom och hjälpte till. Vi tog upp hela utrymmet själva. Jag: "hehe, ja vi tar ju nästan upp all plats på två personer. Vi ska vara borta i ett halvår förstår du" Chaufför: "haha, jaså? man skulle kunna tro att ni ska vara borta resten av livet.."
Så, med denna start sitter vi nu och tittar ut genom två väldigt stenskadade fönsterrutor. Jag kommer att sakna och tänka på er. Tack till er som hjälpt till att underlätta denna resa.
Pussar och kramar;
Emelie
tisdag 16 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar